Familjerådgivningen behövs för att förebygga våld mot kvinnor

igår kl. 21:30

I år (2026) har enligt Helsingin Sanomat (23.5.2026) elva kvinnor mördats våldsamt i Finland. I samtliga fall har den misstänkta gärningsmannen varit kvinnans nuvarande eller tidigare partner. Risken för våld i nära relationer ökar markant vid separationer och skilsmässor.

Familjerådgivningen spelar en viktig förebyggande roll. Genom samtal och stöd kan konflikter hanteras innan de eskalerar till våld. Familjerådgivningen har hittills erbjudit psykosocialt stöd i parrelationer, vid skilsmässor och genom familjemedling.

Tillgång till stöd med låg tröskel, kostnadsfritt och i ett tidigt skede, är avgörande. För närvarande har ändringar i Socialvårdslagen sänts på remiss. Regeringen föreslår bland annat att rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor (familjerådgivning) enligt 26 § ska upphävas. Tjänsten skulle i fortsättningen slås samman med familjearbete och familjehabilitering för barnfamiljer, utan krav på det mångprofessionella arbete som idag kännetecknar familjerådgivningen genom samarbetet mellan socialarbetare och psykologer.

Konsekvensen kan bli att familjer inte längre får tillräckligt stöd vid problem i parrelationen, skilsmässor eller vårdnadstvister. I lagförslaget konstateras också att det finns en jämställdhetsrisk: ”I och med avregleringen kan lågtröskelstödet i svåra familje- och skilsmässosituationer försvagas, vilket särskilt skulle drabba kvinnor samt andra personer i utsatt ställning.”

Familjerådgivningen minskar inte bara mänskligt lidande utan sparar också betydande samhällskostnader inom socialvård, sjukvård och rättsväsende. Enligt Nytkis (9.4.2026) uppgår sjukvårdskostnaderna för våld mot kvinnor till cirka 150 miljoner euro årligen. Om samhället vill bekämpa våld mot kvinnor måste vi stärka de tjänster som fungerar – inte försvaga dem.

Familjerådgivningen måste även i fortsättningen vara en lättillgänglig, trygg och specialiserad tjänst. Annars riskerar de mest utsatta att stå utan hjälp när de behöver den som mest.

Texten är skriven av Isabella Martin som är styrelsemedlem i Kvinnoförbundet i Esbo.